Idag är det ett år sedan mamma gick bort. Då hade vi redan klarat av det mesta av sorgearbetet eftersom hon drabbades av en demenssjukdom och lämnade oss mer och mer allt efter som tiden gick. Skönt för oss anhöriga var att hon blev mycket väl omhändertagen på Garnisonens vårdboende i Linköping. Nu är även mammas namn ingraverat under pappas på gravstenen på kyrkogården i Malexander.
Vi har mamma och pappa att tacka för att vi rotat oss som fritidsboende i Malexander. Vi bodde i Boxholm och när vi på 1960-talet skulle åka och bada blev det ofta till Malexander. Med packad matsäck tillbringade vi härliga sommardagar i Garpan eller Bålnäs. Efter att ha tittat på en del torp som var till salu i Boxholmsskogarna kom föräldrarna fram till att en tomt i Malexander var det bästa alternativet och där skulle sommarbopålarna slås ned. Det beslutet är vi glada för nu.
I snart 40 år har Malexander varit vår fasta punkt och sommarparadis. Det har också varit en plats att åka till för att bara ha tyst och lugnt när stressen nafsat en i hasorna. Nu har vi byggt ut vår stuga för att kunna ta emot en ny generation. Utrymmet kanske inte räcker till ändå och vem vet, i framtiden kanske vi blir fler släktingar som äger sitt eget hus och träffas i Malexander.
Det hade mamma och pappa gillat.