Vägen mellan Boxholm och Malexander visar tydligt att ”än så är det långt till vår”. Det gäller även gatorna i byn som blir isbanor framåt kvällen när temperaturen sjunker.
Ett vårtecken är ändå att de är ljust när det är dags att gå till bastun. Allt fler damer hittar till vinterbastun vid Pelarvallen. Den är en mötesplats om man vill träffa några av dem som kurar i stugorna. Jag längtar efter sommarbastun som lär starta i mitten av april. Då är det dopp i Sommen som gäller för att svalka sig. Nu är alternativen kalldusch som bara är hur hemskt som helst eller att gå ut och rulla sig i snön, inte heller det särskilt lockande. Ett trick är att helt enkelt gå ut och svalka sig på verandan en stund. Helt ok faktiskt.
De solcellsdrivna trädgårdslamporna börjar titta fram ur snön och lyser fint i mörkret-också ett vårtecken, nästan som tussilago.
Var är mina småfåglar? Jag tycker att jag hör dem kvittra lite men de vågar kanske inte tro att det ska serveras några frön och talgbollar. Det blir ju lite sporadiskt med utfodringen. De kanske inte tycker om när det blåser och väntar på lugnare väder. En skata har inspekterat matstället. Det är inte kråkfåglar jag vill ha vid fågelbordet men några av dem måste ju också få leva.
Och så kör det ihop sig, det är både yoga, psalmsång i Birgittastugan, Vasalopp och 5-mil på TV. Dessutom skiner solen så man borde vara ute. Tänk att man alltid måste välja, till och med i Malexander.