Vintern vägrar släppa greppet. 8 grader kallt på söndagsmorgonen. På lördagen kopplade våren ändå ett rejält grepp och nu känner man tydligt vem som kommer att vinna. Många var ute och njöt av solen. Själv satt jag i en solstol bakom en snöhög på tomten.
Vintern har gått hårt åt ångbåtsbryggan. Den är, som framgår av bilden, helt oanvändbar.
Det är bråttom att reparera den så att Boxholm 2 och gästande båtar kommer in till Malexander.
Isen har inte bara en förstörande kraft, den är lurig också, särskilt så här på vårvintern. Det visste jag och gick väldigt försiktigt i strandkanten mellan ångbåtsbryggan och Garpan. Jag hukade under alarna men när jag kom till ett träd som fallit ut i sjön tänkte jag att jag skulle runda det på isen. Den verkade hålla för kompisen. Några steg gick det bra men sedan-glufs-så gick jag igenom med ena benet och fick stöveln full med vatten. Nu var det ingen större dramatik, det var grunt, det var härligt väder och jag hade nära hem men man får en känsla av hur det hade varit att plurra längre ut.
Det rör sig många djur i Malexanderskogarna. Vildsvinen ser vi spår av, grävlingen möter man ibland, ett lodjur visade sig också en gång för flera år sedan. Nu kan det också vara en varg i trakten. Intressant tycker jag men om jag hade får skulle jag nog vara lite mindre road.
Karaktäristiska spår av änglar kunde också ses utanför vinterbastun. Det verkade som om minst fyra stycken varit i farten. Men det är det jag alltid har sagt, finns det änglar så finns de i Malexander.