Vi tog cyklarna i kväll och åkte Tobergsvägen bort till Stora Bosagölen. Det finns ett vindskydd där. Vi tog av vid ruinerna efter torpet Gölstugan och hittade lätt vindskyddet. Av dagboken att döma är det mest utländska gäster som besöker platsen. De strör beröm över den. Jag kan förstå superlativen även om vindskyddet har lågt till tak. Intill vindskyddet finns en välordnad grillplats. Uggleholkar och andra fågelholkar finns uppsatta i träden och det skapar en trivsam känsla. Markägarna hade skrivit i dagboken 2009 men sedan dess verkar ingen malexanderboende ha velat röja sin närvaro där.
Några meter ut i vattnet försvinner en skrämd snok sin väg och några hundra meter i nordlig riktning bevakar en storlom sitt revir.
På platsen kryllar det av stockmyror. Jag lyckades ta en hyfsad bild av en myra som kånkade bland barren på ett runt föremål större än myran. (Med rätt objektiv hade fotot blivit bättre.)
Fågelsången är intensiv och får kvällskaffet att smaka riktigt bra. I övrigt är det tyst och stilla. Solen värmer och storlommens närvaro förgyller tillvaron.
Jag hittade ett locknät i gölkanten och det blev en hyfsad bild på det – tycker jag i alla fall.
Vilka tillgångar vi har - bara tre km och 15 minuters cykelväg bort! (För den som har svårt för att cykla eller gå dit är det möjligt att åka bil och gå de sista 50 metrarna.)
Här hör och ser jag inget annat än vildmarken och så min kära hustru förstås. Övernatta i vindskyddet? Nej inte den här gången men kanske en annan gång. Barnbarnen skulle säkert tycka att det vore spännande.