En av de första junidagarna fick jag rycka in.
Liten, ynklig och trött
Under björken låg en brun tuss på gräsmattan –vid närmare betraktande en ekorrunge. Ynkligt liten, med svans långt ifrån yvig, knappt högre än det nyklippta gräset låg han där. Hungriga skator, kråkor och katter och annat gjorde läget livshotande för ekorrungen. Med handskar på lyfte jag försiktigt ungen på skyffeln och flyttade det lilla pyret in till husväggen.
Efter en stund kom mamman, tog ett ordentligt maggrepp i ungen, sprang upp för husväggen och in i boet. Välkomstljuden från boet berättade att det fanns fler ekorrungar.
Där kunde han gömma sig bättre för hungriga skator, kråkor, katter och annat livshotande.
En och en halv vecka gör mycket
Idag, knappt två veckor senare, är det dags igen. Under en pratstund vid staketet dyker de upp - två ekorrungar och mamman. Mamman kommer lite försiktigt mot oss med en av ungarna i munnen, klättrar upp i äppleträdet, ut på den yttersta grenspetsen, hoppar med ungen i munnen dryga metern över staketet och landar på båtens reling, fortsätter på relingen, hoppar upp på uthusväggen och lyckas få in ungen i den trånga passagen så att den lyckligt och väl är på uthusvinden.Vi bara tittar på!
Praktisk matservering
Det går bra så här också
Tack för maten!
Den andra ungen får vara kvar hos oss men mamman håller koll. Hon öppnar matserveringen vid flera tillfällen. Till och med på staketet försöker ungen få di! Det lyckas dock inte men en del mys underhålls vi med. Vid ett tillfälle kommer ungen så nära att den nosar på en utsträckt hand.
Mys på staket
Kul att posera för kameran
Innan föreställningen är slut testar ekorrmamman hur det kan tänkas vara att jobba som styrman på en båt.
Hur skulle det vara att testa den här?
Det är härligt att få bo nära djur och natur!