Strax före kl.6 ringer mobilväckarklockan efter en skön nattsömn i Malexander.
Jag plockar i ordning kamera med tillbehör, en sittlapp och en apelsin. Hittar inte stativet men det får gå ändå. Ute i friska luften på några minuter.
Trolskt med dis och vattenspeglar
Jag går ner mot Axsjön. Två vita bakdelar av rådjur rör sig sakta genom skogen. Sjön ligger spegelblank. Ett gråvitt dis vilar över vattnet utmed västra stranden ett stycke ut i sjön.Inget skrakpar vid bryggan den här gången. Det vackra diset ovanför vattenspegeln lockar kameran. Två bilder – men vad är det där?
Lommar i diset
Visst är det sjöns lommar som valt diset som kamouflage.
Kamouflerad lom
Lomparet har redan sett mig och är därför på väg norrut i sjön.Jag går sakta upp mot skogen men hinner inte gå mer än några steg in på den lilla stigen västerut utmed sjön så vänder de två lommarna ut mot ön väl medvetna om att jag kan komma dom för nära om jag skulle välja att gå ut på udden. Kloka fåglar.
Knoppar på björkslyet
Björkslyet utmed stigen har varit i knoppning under ett par veckor. Nu är knopparna så stora att kameran lätt kan fånga dem. Det krävs dock värme för att de ska vara stora som råttöron. (Det är då rosorna ska klippas och dessutom klippas så kort att bara tre skott lämnas kvar.)
Ett stycke bort sätter jag mig på en stubbe i kanten på en glänta. Frosten är kvar i den vita vegetationen. Solen har just gått upp och värmer den bortre sidan. Tar fram sittunderlaget, lägger det på stubben och bara väntar. Med lite tur kan nog ett djur komma fram.
Soluppgång i skogsgläntan
Jag sitter någon halvtimme, väntar, lyssnar till alla ljud och på något villebråd att fotografera. Det kommer inget. Skogen är fylld av fågelläten.
Vägen hem går jag sakta fram på stigen och funderar.
Varför är det politiska intresset av förnybar, miljövänlig, energi så lågt – så obefintligt? Att Sommen för första gången i mannaminne inte varit belagd med hållbar is kan kanske förklaras med annat än jordens klimatförändring. Eller?